Godagens!
Det blir inte attt blogge så mycket för tillfället märker jag. Det känns som om alla bollar som finns är i luften på samma gång för tillfället. På fredagen lär vi få veta närmare tidtabell gällande stundande flytt, saker är redan packade, då lägenhetens nya ägare hämtar grejer redan på lördag. Denne är ingen mindre än min egen bror iofs. men man skulle ju helst vilja vara ur vägen så snabbt som möjligt, han vill ju säkert flytta in ordentligt i sitt nya hem så fort som möjligt.
Imorgon bär det av på Neuropsykiatridagar till Ekenäs. Skall bli spännande. HAhha.. en riktig konferens.. :) På fredagen hämtar min käre far mig i Ekenäs, eftersom programmet slutar 15.30 i Tammisaari, och jag skall skriva på köpobrev i Pargas klockan 15.00. Pust säger jag! Jag kommer att vara stormrik och hemlös i några minuters tid! På lördagen skall jag fira mitt husköp med att tillbringa 10-20:30 på arbete...
Jag bara väntar på att kunna släppa ut Maito och Rugby i det fria. De känner helt tydligt att det är vår i luften, och är uppspelta. Hoppar upp och ner på flyttlådor, och springer omkring. (Och lossar hår).
"Min kära sambo har ännu ingen aning om hur mycket "utekatter" de skall bli" sade Fredrik och skrockade förtjust.. ( väl medveten om att de säkert kommer att fortsätta att håra ner hans huvudkudde...)
3 kommentarer:
GRATTIS! Du fick kämppän såld! Puh, eller va?
Jag lever lite med i dina flyttnings-
våndor och -drömmar, för som du kanske vet är jag flyttfreak. Älskar att flytta till nya ställen!. Att packa och att städa det gamla är inte alls lika kul...Men av bilden att döma, tycks ni ju ha allt under kontroll i prydliga travar redan!
P.S. Hoppas katterna är steriliserade/kastrerade.......;-)
Ser fram emot att få er till Pargas, på riktigt!
....ja, och en sak till! Se till att skaffa ordentliga transportkorgar till katterna! Vi hade EN sån då vi flyttade till Pargas fr Kimito, och två katter. Den "snällare, tamare" Kurt fick klara sej med en papplåda, som vi tejpade fast med målartejp (jooo,hej, jättesmart!), medan "vildkatten" Masa satt inlåst i en riktig proffsig korg. Allt gick väl ända till Kaarina-korsningen, där Kurt gjorde tidernas Houdini, flög ur låddan med fart och började löpa runt i bilen, mest just vid ratten och vid pedalerna. Så jag skrek som en stucken gris åt Alex att han sku ta fast kattfan och han skrek att hur dåå, och Emma skrek att vi måste sluta skrika och Masa började jama som den värsta mars-frass och trafikljuset bytte till grönt och nån bil började tuta bakom oss och efter olidligt långa sekunder fick vi katthelvetet att sitta stilla i lådan, medan Alex höll benen ovanpå locket....men jösses så han skrek! Katten, alltså. Men vi kom fram. Nu finns inte Kurt mera. Han dog förra våren. Men Masa-Masse lever och fyller 15 i höst. Man minns Mona Söderbloms Appe och Ferre som väl blev närmare tretti...
Man kan låna en kattbur av oss.. Vill också släppa ut lillfrassin å hårbollen i det fria...
Skicka en kommentar